Kungliga påbud, allmänna kyrkomöten och kyrkliga förordningar som genomdrevs med hjälp av borgerlig makt var den väg som förde den hedniska högtidsdagen till dess hedrade position inom den kristna världen. Den första offentliga åtgärd som med maktmedel drev igenomsöndagsfirande var den lag som stiftades av den romerske kejsaren Konstantin den store. (År 321, se ”Tillägg”). Denna lag föreskrev att städernas befolkning skulle vila på ”solens hedervärda dag”, men tillät folket på landsbygden att utföra sitt jordbruksarbete. Bestämmelsen var i själva verket ett hedniskt påbud. Det drevs emellertid igenom av kejsaren, efter det att han hade tagit emot kristendomen till namnet.