Johannes stod i en farlig ställning. Hade han delat sina lärjungars förtrytelse och visat sympati med dem eller uppmuntrat deras knorrande med ett enda ord, skulle en svår splittring ha uppstått. Men profetens ädla och oegennyttiga sinnelag lyste härligt fram i det svar, som han gav sina lärjungar: ”’Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen. Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom. Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. Han måste bli större och jag mindre.” (Johannesevangeliet 3:27-30)