Mödrar försummar detta viktiga område i sina döttrars undervisning. De tar på sig bördan av bekymmer och arbete, och sliter snabbt ut sig, medan döttrarna slipper undan för att besöka väninnor, virka eller att tänka på sina egna nöjen. Detta är missriktad kärlek, missriktad vänlighet. Modern skadar sin dotter, ofta för livet. När hon når den ålder när hon borde kunna bära några av livets bördor, klarar hon inte av det. Sådana människor kommer inte att ta sig an bördor eller ansvar. De färdas med lätt last. De drar sig undan ansvar och bekymmer, medan modern dignar under alla sina omsorger, som en vagn som är tungt lastad. Dottern menar inte att vara ovänlig. Men hon är oansvarig och tanklös, annars skulle hon ha lagt märke till den trötta blicken och moderns plågade ansiktsdrag. Hon skulle ha försökt göra sin del och bära den tyngsta delen av bördan. Hon skulle ha försökt avlasta modern, som måste slippa en del bekymmer om hon inte ska bli sjuk, och kanske dö.