Det blev stor glädje i den lames hem, då han återvände frisk och med lätthet bar den bår, på vilken han för endast några timmar sedan sakta burits bort från hemmet. Familjens medlemmar samlade sig omkring honom och fällde tårar av glädje. De kunde knappt tro sina ögon. Han stod framför dem i sin fulla mannakraft. Dessa armar, som de sett livlösa, reagerade snabbt på hans vilja. Musklerna, som varit slappa och blytunga, var nu spänstiga och starka. Han gick med lätta, men bestämda, steg. Glädje och hopp var skrivet i varje linje i hans ansikte, och ett uttryck av renhet och frid hade ersatt märken av synd och lidande.