Men vad är orsaken till detta tvivel, detta mörker och (514) denna otro? Jag svarar: dessa människor har det inte rätt ställt med Gud. De behandlar inte sina egna själar ärligt och uppriktigt. De har försummat att vårda personlig fromhet. De har inte skiljt sig från all själviskhet och från synd och syndare. De har misslyckats med att studera Herrens självförnekande och självuppoffrande liv och har inte efterliknat Hans rena, heliga och självuppoffrande föredöme. Den synd som lätt anfäktar stärks genom underlåtenhet. Genom sin egen försummelse och synd har de skiljt sig från den gudomlige Lärarens sällskap och Han är en dagsresa framför dem. I sitt sällskap har de lata, lättjefulla, avfallna, icke- troende, vanvördiga, otacksamma, oheliga och dessas följeslagare, de onda änglarna. Är det att undra på att sådana befinner sig i mörker eller att de tvivlar på läran? ”Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.” (Joh. 7:17) Han skall känna en visshet i denna fråga. Detta löfte borde jaga bort allt tvivel och alla frågor. Det innebär skilsmässa från Kristus som föder tvivel. Han åtföljs av allvarliga, ärliga, sanna, trofasta, ödmjuka, saktmodiga och rena, som helgas, upplyses, renas och beskyddas av heliga änglar, klädda i himlens rustning, eftersom de är nära förbundna med himlen.