Om kristna föräldrar levde i lydnad för den gudomlige Lärarens krav skulle de bevara enkelhet i mat och klädsel, och de skulle leva mer i samstämmighet med naturens lag. De skulle inte ägna så mycket tid åt ett konstgjort liv, och inte skapa bekymmer och bördor åt sig själva som Kristus inte har lagt på dem, utan tvärtom uppmanat dem att undvika. Om Guds rike och hans rättfärdighet var det främsta och det allra viktigaste för föräldrar skulle de inte slösa bort mycket tid på onödiga yttre dekorationer medan deras barns sinnen nästan fullständigt försummades. Den dyrbara tid som många föräldrar ägnar åt att klä sina barn så att de kan visas upp i nöjessammanhang borde hellre, mycket hellre, ägnas åt att kultivera sina egna sinnen så att de kunde bli kompetenta att instruera (145) sina barn på rätt sätt. Är det inte viktigt för dessa föräldrars frälsning och lycka att de använder den prövningstid som Gud har gett dem till att klä sig, besöka folk och att skvallra?