Vi måste samlas omkring korset. Kristus och Honom som korsfäst måste bli temat för vår meditation, vårt samtal och våra varmaste och lyckligaste känslor. Vi borde vid dessa särskilda tillfällen ägna oss åt att friskt och levande i våra tankar bevara allt vi får från Gud, och uttrycka vår tacksamhet för Hans stora kärlek och vår villighet att anförtro allt i de händer, som spikades fast på korset för vår skull. Vi skulle lära oss att här tala Kanaans tungomål och sjunga Sions sånger. Genom korsets mysterium och härlighet kan vi uppskatta värdet av människan och då skall vi se och känna det viktiga i att verka för våra medmänniskor, för att de skall kunna upphöjas till Guds tron.