”Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, Gud. Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: ”Vänd åter, ni människors barn!” Ty tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, de är som en nattväkt. Du sköljer dem bort, de är som en sömn. Om morgonen liknar de gräset som frodas. Om morgonen gror det och blomstrar, om aftonen vissnar det och blir torrt.” Ps. 90:2-6. |