Att inte också du blir frestad Med ödmjuk inställning och med försiktighet så att "icke också du bliver frestad" (Gal. 6:1), skall du gå till den felande och förehålla honom det enskilt. Orsaka honom inte vanära genom att blottställa hans fel för andra och utsätt inte Kristi namn för vanära genom att sprida kännedom om synd eller förseelse hos någon som bär hans namn. Ofta måste sanningen sägas tydligt till den som felar. Han måste ledas till att inse sitt fel, innan han kan bättra sig. Men du skall inte döma eller fördöma. Försök inte att rättfärdiga dig själv. Låt all din strävan gå ut på att hjälpa honom tillrätta. Då man behandlar själens sår måste man gå varsamt fram och visa den finkänsligaste takt. Bara den kärlek som går ut ifrån honom som led på Golgata, kommer här att kunna hjälpa. Med medkännande mildhet skall du behandla den felande i medvetande om, att om din uppgift lyckas, kommer du att "frälsa hans själ från döden" och överskyla "en myckenhet av synder". (Jak. 5:20.) |