Gud som lärare har tålamod med dem som gör fel, hur envisa de än är. Hans kärlek kallnar inte, hans ansträngningar att vinna dem upphör inte. Med utsträckta armar väntar han på att om och om igen ta emot dem som handlar fel, de upproriska såväl som de avfälliga. Han känner med det hjälplösa lilla barnet som utsätts för hård behandling. Ropet om mänskligt lidande når honom aldrig förgäves. Ä ven om alla är värdefulla inför honom, är det de som har en hård, surmulen och envis inställning som får mest medkänsla och kärlek, för han förstår orsak och verkan. Han bryr sig särskilt mycket om dem som har lättast för att frestas och falla.