Vid denna tidpunkt började fanatismen att visa sig. Några, som bekände nitisk tro på budskapet, förkastade Guds Ord som ofelbar vägledare, och hävdade sig vara ledda av Anden. De överlämnade sig till sina känslors, intrycks och inbillningars kontroll. Det var alltså vissa, som höll fast vid en blind och fanatisk iver. Dessa fördömde alla, som inte ville veta av deras inställning. Deras fanatiska idéer och uttryck mötte ingen förståelse från flertalet adventister; de bragte ju skam över sanningens sak.