Kan de som har levt ett liv i uppror mot Gud plötsligt överföras till himlen och erfara det upphöjda, heliga, fullkomliga tillstånd som råder där? Där är alla uppfyllda av kärlek, varje ansikte strålar av glädje, hänryckande musik i melodiska sånger ljuder till Guds och Lammets ära. Strömmar av ljus flödar utan uppehåll ut över de återlösta från honom som sitter på tronen. Kan de som hatar Gud, sanningen och heligheten vara med i den himmelska skaran och ta del i deras lovsånger? Kunde de stå ut med Guds och Lammets härlighet? Nej, nej! De fick många år till sitt förfogande för att utveckla en karaktär som var lämplig för livet i himlen. Men de frågade inte efter renhet, de lärde sig aldrig himlens språk. Nu är det försent! Ett liv i uppror mot Gud har gjort dem olämpliga att vistas i himlen. Dess renhet, helighet och frid skulle bara plåga dem. Guds härlighet skulle bli en förtärande eld för dem. De skulle längta efter att kunna fly bort från denna heliga plats. De skulle välkomna tillintetgörelsen, så att de skulle kunna gömma sig för hans ansikte som dog för att frälsa dem. Genom eget val har de ogudaktiga bestämt sitt eget öde. De valde själva att avstå från himlen. Och eftersom Gud är rättfärdig och barmhärtig, blir deras önskan uppfylld.