Guds folk. . . kommer att ha en djup känsla av sina fel och brister. Då de ser tillbaka på sitt liv håller de på att bli modfällda. Men så kommer de i håg Guds stora nåd och sin egen uppriktiga omvändelse, kommer de att åberopa Hans löften genom Kristus till hjälplösa ångrande syndare. Deras tro kommer inte att vackla, även om deras böner inte genast blir besvarade. De kommer att klamra sig till Guds styrka, liksom Jakob klamrade sig till ängeln och säga som han: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig. ” (1Mos 32:26. )- PP 202 (1890).