Den varma sommarsolen, som stärker och mognar den tåliga spannmålen, utplånar växter, som saknar djupa rötter. Så förhåller det sig med den rotlöse, han ”håller ut endast en tid”, och ”möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall.” Många tar snarare emot evangeliet som en flyktväg ut ur lidande, än som befrielse från synd. De gläder sig ett tag, för de tror, att religionen skall skona dem från svårigheter och prövningar. När livet går som en dans för dem, kan de te sig som pålitliga kristna. Men de utmattas under hårda frestelsers prövningar. De förmår inte, att uthärda skam för Kristi skull. När Guds ord pekar ut en dold synd, eller det fordrar självförnekelse eller uppoffring, tar de anstöt. Det skulle kosta dem för mycken möda, att förändra livet i grund och botten. De betraktar de aktuella besvären och prövningarna, och glömmer de eviga realiteterna. Liksom de lärjungarna, som lämnade Jesus, är de redo att säga: ”’Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?’” Johannes 6:60.