På detta sätt blev vår Frälsare mottagen, då han kom till denna värld. Han lämnade sitt himmelska hem, sitt majestät, sin rikedom och sitt höga ämbete som änglarnas furste samt påtog sig en mänsklig natur för att kunna frälsa det fallna människosläktet. Herren bevisade människorna en stor ära i att sända sin Son till jorden i syndigt kötts gestalt; men de vanhedrade Gud genom att neka Kristus inträde i sina hjärtan. Det tycktes ej finnas någon vila eller någon trygg uppehållsort på jorden för Frälsaren, då han blev född. Han kom för att säkra människorna liv och salighet men han fick i stället möta hån, hat och misshandel bland dem, som han kom för att välsigna. Gud kunde inte överlämna sin käre Son åt människornas omvårdnad, samtidigt som han utförde det stora underverket för deras frälsning för att de till sist skulle bli upphöjda med honom till att sitta på hans tron. Han sände sina änglar för att ledsaga Frälsaren och skydda hans liv, till dess hans verk på jorden blivit fullbordat och han blivit dödad av dem, som han kom för att frälsa.