När människan har handlat orätt mot en helig och barmhärtig Gud, kan hon inte slå in på någon bättre väg än att uppriktigt ångra och under tårar förkrossad bekänna sina fel. Detta begär Gud av honom. Han accepterar ingenting mindre än ett brutet hjärta och en förkrossad ande. Kung Jojakim och hans adelsmän tillbakavisade emellertid i sin arrogans och sitt högmod Guds inbjudan. De ville inte fästa avseende vid varningen och ångra sig. Den möjlighet, som av nåd erbjöds dem, då de brände upp den heliga rullen, var deras sista. Gud hade förklarat, att om de vid det tillfället vägrade att lyssna till hans röst, skulle han utsätta dem för fruktansvärd vedergällning. De vägrade att lyssna och han uttalade sin sista straffdom över Juda. Han skulle med särskild vrede hemsöka den människa, som högmodigt hade satt sig upp mot den Allsmäktige.