Jesu förföljare hade försökt mäta Jesu väsens egenskaper med sina egna. De hade framställt honom som en som var lika fördärvad som de själva. Men bakom allt det som nu hände, trängde sig en annan scen fram – en scen som de en dag skulle få se i all dess härlighet. Det fanns några som darrade i Jesu närvaro. Under det att den råbarkade folkmassan böjde sig hånfullt inför honom, fanns det några som kom fram med samma avsikter men som vände tillbaka, skräckslagna och tystade. Herodes var överbevisad. De sista strålarna av barmhärtighetens ljus lyste in i hans av synd förhärdade sinne. Han kände att detta inte var någon vanlig människa, ty den gudomliga naturen bröt igenom den mänskliga. Just i den stund, då Jesus var omringad av hädare, horkarlar och mördare, tyckte Herodes att han såg en konung som satt på sin tron.