Få senare år, när Salomo trött och törstig vände om från jordens "usla brunnar", återvände han till att dricka ur livets brunn. Guds Ande drev honom till att skriva berättelsen om sina bortslösade år med de lärdomar och varningar de medförde. Det skulle senare generationer få dra nytta av. Därför gick Salomos livsverk inte helt förlorat, trots att de frön han sådde skördades av hans folki form av onda skördar. Åtminstone med honom nådde Gud sitt mål genom lidandets skola.