Städernas oväsen, oro, och förvirring med deras ofria och konstlade liv verkar mycket tröttande och utmattande på de sjuka. Luften som är bemängd med rök och damm, med giftiga gaser och sjukdomsbakterier, är en fara för livet. De sjuka som i de flesta fall är instängda inom fyra väggar kommer nästan att känna sig som fångar i sina rum. De ser ut över hus och asfalt och brådskande människor och ser kanske inte en skymt av blå himmel, sol, gräs, blommor eller träd. När de är instängda på detta sätt, grubblar de över sitt lidande och sina sorger och faller offer för sina egna sorgsna tankar.