För kroniskt sjuka människor finns ingenting som så är ägnat att befrämja hälsa och lycka som att bo i en vacker lantlig omgivning. Här kan den mest hjälplösa sitta eller ligga i solskenet eller under trädens skugga. De behöver endast öppna sina ögon för att ovanför sig se lövverkets skönhet. En ljuvlig känsla av ro och vederkvickelse griper dem, när de lyssnar till vindarnas sus. De betryckta får nytt liv. De försvagade krafterna börjar återvända. Omedvetet blir själen fridfull, den uppdrivna pulsen lugn och regelbunden. Allt eftersom de sjuka blir starkare, vågar de sig på att ta några steg för att plocka några vackra blommor, dessa älskvärda budbärare om Guds kärlek till sin lidande familj på jorden.