Satan kände till, vad han hade förlorat. Han fruktade nu för, att hans världsvälde skulle bekämpas, hans rättighet till det ifrågasättas, och hans makt brytas. Han visste, genom profetian, att en Frälsare hade förutsagts och att Hans rike inte skulle grundas genom jordisk triumf och genom världslig ära och maktdemonstration. Han kände till, att urgamla profetior hade förutskickat ett rike, som skulle grundas av Himmelens Furste på jorden, vilket Djävulen åberopade som sitt välde. Frälsarens rike skulle komma att omfatta världens alla riken, och därmed skulle Satans makt och härlighet upphöra, varpå han skulle straffas för de synder, som han hade infört i världen, och för det lidande, som han hade åsamkat människan. Han visste, att hela hans framgång hängde på, att han skulle betvinga Kristus med sina frestelser i ödemarken. Han utsatte Kristus för varje förledande inflytande och kraft hos sina mäktiga frestelser, för att leda Honom bort från Sin trofasthet.