Men Guds Ord har ej förfelat sitt syfte, ej heller blev det fullständigt uppfyllt, då det judiska folket bosatte sig i Kanaan. "Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma." – Galaterbrevet 3:16. Abraham själv skulle ha del i arvet. Man må tycka, att uppfyllelsen av Guds löfte skjutits upp länge, ty "för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag" (Andra Petrusbrevet 3:8). Det tycks dröja, men på den bestämda tiden skall det komma och "den slår inte fel." – Habackuk 2:3. Gåvan till Abraham och hans säd eller avkomma innefattade inte bara Kanaans land, utan hela Jorden. Detta säger aposteln: "Det var inte genom lagen som Abraham eller hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tron." – Romarbrevet 4:13. Och Bibeln lär tydligt, att de åt Abraham givna löftena skall uppfyllas genom Kristus. Alla, som tillhör Kristus, är "avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet" – arvingar "till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna" – Jorden, befriad från syndens förbannelse. – Galaterbrevet 3:29; Första Petrusbrevet 1:4. Ty "herradömet, väldet och storheten hos rikena under himlen skall ges åt det folk som är den Högstes heliga", och "de ödmjuka får äga landet och njuta en ostörd fred." – Daniel 7:27; Psaltaren 37:11.