Israels barn var överväldigade av fruktan. Den förfärliga kraften hos Guds kungörelser tycktes vara mera, än deras bävande hjärtan kunde uthärda. Ty då Guds stora rättesnöre framställdes för dem, insåg de, såsom de aldrig gjort förut, syndens fördärvliga natur samt sin egen brottslighet inför en helig Gud. De ryggade tillbaka från berget under fruktan och bävan, och menigheten ropade till Moses: "'Tala till oss du, så skall vi lyda. Men Gud får inte tala till oss; då kommer vi att dö.'" Ledaren svarade: "'Var inte rädda! Det är för att sätta er på prov som Gud har kommit, och för att ni alltid skall frukta honom och inte synda.'" Men folket höll sig likväl på avstånd och blickade med förskräckelse på scenen, medan Moses "gick upp mot töcknet där Gud var."