Judarna hade föraktat Kristi nåd, som skulle ha gjort dem i stånd till att hålla sina egna onda böjelser tillbaka, men nu fick dessa övertaget. Satan tände själens häftigaste och lägsta lidanden. Människorna tänkte inte på, att de kastat förnuftet överbord och låtit sig behärskas av sina ingivelser och ett blint raseri. De blev djävulska i sin grymhet. Misstänksamhet, avund, oenighet, uppror och mord florerade i familjen och i nationen, ibland hög och låg. Det förekom ingen trygghet någonstans. Vänner och släktingar förrådde varandra. Föräldrar dräpte sina barn och barn sina föräldrar. De styrande saknade herravälde över sig själva. Deras otyglade lidelser gjorde dem till tyranner.