Herren besökte Ada och Eva, och underrättade dem om följderna av deras olydighet. Då de hörde Gud majestätiskt närma Sig, sökte de att dölja sig för Hans rannsakande blick, som de, i sin oskuld och helighet, hade glatt sig åt möta. ”Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ’Var är du?’ Han svarade: ’Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev förskräckt eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.’ Då sade han: ’Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?’” Första Moseboken 3:9-11. Denna fråga ställde inte Herren, för att Han behövde upplysning, utan för att överbevisa det skyldiga paret. Varför blev Du fylld av skam och rädsla? Adam bekände sin överträdelse, fast inte för att han ångrade sin allvarliga olydnad, utan för att kasta en skugga på Gud: ”’Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.’” Vers 12. Därpå blev kvinnan tilltalad: ”’Vad är det du har gjort?’” Eva svarade: ”’Ormen förledde mig och jag åt.’” Vers 13. Då sade Herren till ormen: ”’Eftersom du har gjort detta, skall du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och jord skall du äta så länge du lever.” Vers 14. Liksom ormen hade varit mest upphöjd ibland alla djur i naturen, skulle den förnedras under dem alla och avskys av människan, eftersom den varit det redskap, genom vilket Satan hade verkat. ”Till Adam sade han: ’Du lyssnade på din hustru och åt av det träd om vilket jag befallt dig: Du skall inte äta av det. Därför skall marken vara förbannad för din skull. Med möda skall du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel skall den bära åt dig och du skall äta av markens örter. I ditt anletes svett skall då äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden, ty av den har du tagits. Jord är du, och jord skall du åter bli.’” Verserna 17-19.