Många blev förnyade, men inte alla – Det här var en stund, då många själar blev förnyade, men stunden stannade inte kvar inom alla. Så snart som syster White inte längre höll med om deras idéer eller harmonierade med de planer och åtgärder, som röstades om vid konferensen, vägde de bevis de hade tagit emot lika lätt hos vissa, som Kristi talade ord gjorde i Nasarets synagoga. Deras hjärtan [åhörarnas i Nasaret] vidrördes av Guds Ande. De hörde, så att säga, Gud tala till dem genom Sin Son. De såg, de märkte eller förnam Guds Andes gudomliga inflytande och alla blev varse de nåderika ord, som kom ur Hans mun. Men Satan stod vid deras sida med sin vantro och de gav efter för skepsis och tvivel, och vantro var följdverkningen. Guds Ande blev undertryckt. I sitt vanvett skulle de gärna ha störtat Jesus i bråddjupet, om inte Gud hade skyddat Honom, varvid deras raseri inte skadade Honom. När Satan väl tagit kontroll över sinnet, gör han dem till tokar och demoner, som har betraktats som framstående människor. Fördomar, stolthet och tjurighet är ohyggliga element, som tar (165) människosinnet i besittning. |