De återkom med rapporter, som ökade spänningen hos folkmassan. Alla var angelägna om, att se och höra Jesus, vars rykte som profet hade spridit sig över hela landet. Det surrade allmänt av förfrågningar om, vem den underbare Läraren var, varifrån Han hade kommit, om Lasarus, som hade uppstått från de döda, skulle följa med Honom till Jerusalem, och om det var troligt, att den store profeten skulle krönas till kung under högtiden. Människornas uppmärksamhet var helt uppslukad av ämnet Jesus och Hans underbara gärningar. Prästerna och rådsherrarna såg, att de höll på att tappa greppet om folkets sinnen, och deras vrede mot Jesus ökade; de kunde knappt vänta på, att Han skulle komma och ge dem det önskade tillfället, att tillfredsställa sitt hämndbegär och för alltid avlägsna Honom från sin väg. Allt eftersom tiden gick, blev de upprymda och rastlösa, de fruktade, att Jesus trots allt inte skulle komma till Jerusalem. De var rädda för, att Han hade genomskådat deras syften mot Honom och skulle därför hålla Sig borta. De kom ihåg, hur ofta Han hade läst deras tankar, avslöjat deras dolda motiv och gäckat deras mordiska planer. De kunde dåligt dölja sin oro och frågade sig sinsemellan: ”’Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?’” {Johannesevangeliet 11:56.}