Bönen försummas i alltför många hem. Föräldrarna tycker sig sakna tid för morgon- och aftonbön. De kan inte undvara några ögonblick till tacksägelse för Guds många ynnestbevis – för det välgörande solskenet och regnet, som främjar växtligheten, samt för heliga änglars beskydd. De har inte tid till, att bedja om gudomlig hjälp och ledning och om Jesu ständiga närvaro i familjen. De går ut till arbetet liksom oxen eller hästen, utan att ägna en tanke åt Gud eller himmelen. Deras själar är så dyrbara, att Guds Son, hellre än att låta dem gå förlorade, gav Sitt liv, för att återlösa dem; men de uppskattar Hans stora godhet föga mer än djuren, som förgås.