Gud blev vanärad genom Davids otro. Filistéerna hade fruktat David mer, än de hade fruktat Saul och hans härskaror; och genom att ställa sig under deras beskydd, uppenbarade David för dem sitt eget folks svaghet. Han uppmuntrade härigenom dessa obarmhärtiga fiender till, att förtrycka Israel. David hade blivit smord till, att vara Guds folks försvarare; och Herren ville inte, att Hans tjänare skulle uppmuntra de ogudaktiga, genom att blotta Hans folks svaghet, eller genom att synas likgiltig för dess välgång. Dessutom fick hans bröder det intrycket, att han hade gått till hedningarna, för att tjäna deras gudar. Genom denna handling fick de även orsak till, att misstyda hans bevekelsegrunder, och många greps av fördomar mot honom. Han gjorde just det, som Satan önskade, att han skulle göra; ty genom att söka skydd ibland filistéerna, beredde David Guds och sitt folks fiender en stor glädje. David upphörde inte att tjäna Gud, ej heller förminskades hans hängivenhet för Hans verk; men han förlitade sig inte på Honom för sin personliga säkerhet, och således befläckade han den rättfärdiga och trogna karaktär, som Gud fordrar, att Hans tjänare skall besitta.