Oecolampadius var anspråkslös och utan självtillit och hade helst dragit sig ur striden. Men han tog ändå upp kampen med det allvarliga och modiga förbehållet: ”Jag erkänner inget annat rättesnöre än Guds ord.” (Samma källa, band 11, kap 13). Fastän han var ödmjuk och hövlig visade han sig vara både skicklig och orädd. Medan katolikerna som vanligt höll fast vid kyrkans auktoritet och sedvänjor, höll reformatorn sig troget till Bibeln. ”Seder och bruk uppskattas inte alls i Schweiz”, sade han, ”såvida de inte stämmer överens med grundlagen. Och sanningen är att Bibeln är vår grundlag i trosangelägenheter”. (Samma källa, band 11, kap 13).