Och varför var då läran och förkunnelsen om Kristi återkomst så ovälkomna för kyrkorna? Det var vår Herre Själv, som lovade Sina lärjungar: ”Och om jag än går bort och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig”. Johannesevangeliet 14:3. Det var den medlidande Frälsaren, som i förutseende av Sina lärjungars ensamhet och sorg gav änglar befallning om, att trösta dem med försäkran om, att Han Själv skulle komma igen, om än Han steg upp till himmelen. Medan lärjungarna spänt stod och stirrade uppåt, för att uppfånga en sista glimt av Honom, som de älskade, fångades deras uppmärksamhet av dessa ord: ”’Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.’” Apostlagärningarna 1:11. Hoppet tändes på nytt genom ängelns budskap. Lärjungarna ”vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. Och de var alltid i templet och prisade Gud.” Lukasevangeliet 24:52 och 53. De gladde sig inte över, att Jesus hade skilts ifrån dem, eller att de skulle komma att behöva kämpa mot världens prövningar och frestelser, utan för att ängeln hade försäkrat dem om, att Han skulle komma igen.