Sålunda togs Guds Ord fram och lästes på hemliga ställen. Vissa gånger var det bara en enda själ på plats, andra gånger var det en liten grupp, som längtade efter ljus och sanning. Det var inte ovanligt, att hela nätter tillbringades på detta vis. Åhörarna var så gripna, att barmhärtighetens sändebud måste göra ett uppehåll i uppläsningen, för att skänka dem tid till, att fatta frälsningens budskap. Man kunde ofta höra ord som dessa: ”Vill Gud verkligen ta emot mitt offer? Kommer Han att le emot mig? Tänker Han tillge mig?” Som svar härpå läste missionären: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.” Matteusevangeliet 11:28.