Därefter övergick han till själva frågan och tillkännagav, att hans utgivna verk inte alla var av samma slag. I några av dem hade ämnet varit tro och goda gärningar, och även hans fiender hade förklarat dem inte blott vara oskadliga, utan nyttiga. Att ta tillbaka dessa skulle vara att fördöma sanningar, som alla parter var eniga om. Nästa kategori bestod av skrifter, som avslöjade påveväldets fördärv och missbruk. Att ta tillbaka dessa skrifter skulle styrka Roms tyranni och bana väg för mycken och stor ogudaktighet. I den tredje klassen av sina böcker hade han angripit personer, som hade försvarat den rådande ondskan. Med avseende på dessa medgav han frimodigt, att han hade uppträtt mera våldsamt, än passande var. Han ville inte hävda sig vara utan fel, men inte ens dessa böcker kunde han återkalla, ty ett sådant tillvägagångssätt skulle göra sanningens fiender dristigare, och de skulle då gripa tillfället, att underkuva Guds folk med än större gruvlighet.