Det är när man förlorar Guds rikes viktiga grundprinciper ur sikte, som ceremonierna blir många och slösaktiga. Det är när karaktärsbyggandet försummas, när själens prydnad fattas, när enkelheten i fromheten föraktas, som stolthet och kärlek till uppvisning kräver storslagna kyrkobyggnader, glänsande utsmyckningar och imponerande ceremonier. I allt detta blir emellertid inte Gud ärad. Han värderar inte kyrkan på grund av dess yttre fördelar utan på grund av församlingens uppriktiga fromhet, vilken skiljer den från världen. Han värderar den i den mån som dess medlemmar tillväxer i kunskap om Kristus, efter deras framsteg i andlig erfarenhet. Han ser efter grundprinciperna kärlek och godhet. All konstnärlig skönhet tål inte att jämföras med skönheten i det temperament och den karaktär, som skall uppenbaras i dem som representerar Kristus.