Vid den tid, då Filippus kallade honom, hade Natanael dragit sig undan till en enslig skogsdunge, för att begrunda Johannes’ budskap och profetiorna angående Messias. Han bad, att om Den, som Johannes pekat ut, vore Förlossaren, det måtte bli uppenbart för honom, och den Helige Ande vilade över honom med försäkran om, att Gud hade sett till Sitt folk och upprättat åt dem ett frälsningens horn. Filippus visste, att hans vän forskade i profetiorna, och medan Natanael bad under ett fikonträd, upptäckte Filippus hans tillflyktsort.