Predikanter och lärare bör eftersträva att skaffa sig ett klart och tydligt uttal. De, som talar fort och från strupen, genom att dra ihop orden och höjer sin röst till ett onaturligt röstläge, blir snart hesa och orden förlorar hälften av den betydelse de skulle ha haft, om vederbörande hade talat långsamt och tydligt och inte så högt. Åhörarna hyser medkänsla med talaren. De vet, att han gör sig själv illa och de är rädda för, att han skall bryta samman, vilket ögonblick som helst. Det är inget bevis för att en person nitälskar för Gud, att han arbetar sig själv upp till extas och gestikulerar kraftigt. ”Ty kroppsövning är i någon mån nyttig, men gudsfruktan är på allt sätt nyttig”, säger aposteln. (1 Tim 4:8)