”Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.” {Verserna 21-22, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Här beskriver Jesus mord som först existerande i sinnet. Den illvilja och hämnd, som skulle glädjas åt våldsdåd, är i sig mord. Jesus går ändå längre och säger: ”Den som vredgas på sin broder utan orsak, han blir skyldig under domen”. {Vers 22, Reformations-Bibeln.} Det finns en ilska, som inte är av denna kriminella karaktär. En viss typ av indignation är berättigad, under vissa omständigheter, även hos Kristi efterföljare. När de ser Gud vanäras, Hans namn hånas och sanningens dyrbara sak bringas i vanrykte av dem, som bekänner sig att vörda den, när de ser de oskyldiga förtryckta och förföljda, upprör en rättfärdig indignation deras själ; sådan ilska, född av känslig moral, är inte en synd. Ibland åhörarna fanns de, som gratulerade sig själva för sin rättfärdighet, eftersom de inte hade begått något yttre brott, medan de i sina hjärtan vårdade känslor av samma natur, som dem som föranleder mördaren, att utföra sin fruktansvärda gärning. Ändå yrkade dessa personer, att de var fromma och lydde religionens yttre krav. Till sådana riktade Jesus dessa ord: –