Vid detta blev Peter rasande, och för att fullständigt lura sina frågeställare och för att rättfärdiga sin påtagna karaktär, förnekade han sin Mästare med förbannelser och svordomar. Och genast gol tuppen för tredje gången. Petrus hörde det då; och medan de förnedrande ederna var färska på hans läppar, och tuppens gälla galande ännu ringde i hans öron, vände Frälsaren Sitt ansikte bort från de rynkade domarna och såg fullt och fast på Sin stackars lärjunge. Samtidigt fästes Petrus’ ögon ofrivilligt vid sin Mästare. Han läste i det milda ansiktet djupt medlidande och sorg; men det fanns ingen ilska där.