Diskussionen fortfor aderton dagar. Via dess slut påstodo katolikerna med stort sjelfförtroande, att de hade segrat. De fleste af ombuden stälde sig på Roms sida, och riksdagen förklarade, att reformatorerna vara besegrade och att de tillika med Zwingli, deras ledare, voro uteslutna ur kyrkan. Men konferensens frukter ådagalade hvilken sida hade fördel af den samma. Striden gaf protestanternas sak en stark pådrifning, och icke långt efteråt slöto de två vigtiga städerna, Bern och Basel, sig till reformrörelsen.