”Men jag är ju bara en vanlig människa och inte Gud”, fortsatte han, ”därför måste jag försvara mig, liksom Kristus gjorde: 'Har jag talat orätt, så bevisa att det var orätt.' För Guds barmhärtighets skull besvär jag Er, allra högste kejsare, och Er, stora och höga furstar, samt alla människor i alla ställningar, att utifrån profeternas och apostlarnas skrifter bevisa, att jag har felat. Så snart som jag är överbevisad om detta, skall jag återkalla varje villfarelse och vara den förste att ta mina böcker och kasta dem i elden. Jag hoppas, att det jag har sagt tydligt visar, att jag omsorgsfullt har bedömt och övervägt de faror, som jag utsätter mig för; men långt ifrån att vara förfärad, glädjer jag mig över att se, att evangeliet nu, liksom tidigare, ger upphov till oro och oenighet. Sådan är Guds Ords natur, sådant är dess öde. 'Jag har inte kommit för att bringa fred, utan svärd', sade Jesus Kristus. Guds råd är underbara och fruktansvärda. Akta Er, så att Ni inte undertrycker meningsskillnader och därmed förföljer Guds heliga Ord och nedkallar en ohygglig flod av oöverstigliga faror, av ögonblickliga olyckor och evig ödeläggelse över Er själva. Jag kunde ge många exempel från Guds Ord. Jag kunde tala om Faraonerna, om kungarna i Babylon och likaså i Israel, vars ansträngningar aldrig mera verkningsfullt bidrog till den egna ödeläggelsen, än då de efter råd, som verkade sällsynt kloka, ville styrka sin egen makt. Gud 'flyttar oförtänkt bort berg.'”