Då de kom till sin far Jakob, berättade de om allt, som hade hänt dem, och sade: ”’Mannen som var herre där i landet tilltalade oss hårt och behandlade oss som om vi var spejare i landet. Men vi sade till honom: Vi är hederliga män, vi är inga spejare. Vi är tolv bröder, söner till en och samme far. En lever inte längre och den yngste är hemma hos vår far i Kanaans land.” Verserna 30-32. De berättade för sin far, att han vägrade att tro dem, utan sade: ”Så här skall jag ta reda på om ni är hederliga män: Lämna kvar en av era bröder hos mig. Tag så vad ni har köpt till hjälp mot hungersnöden hemma hos er, och res er väg. För sedan er yngste bror hit till mig, så att jag kan vara säker på att ni inte är spejare utan hederliga män. Då skall jag ge er bror tillbaka till er och ni skall få röra er fritt i landet.’” Verserna 33, 34.