Den lagkloke var väl känd med lagen, och han förvånades över Jesus svar; ty han hade inte väntat att finna honom i besittning av en så djup och grundig kunskap i skrifterna, som hans svar utvisade. Den lärde lagkunnige fick ett djupt intryck av den unge galileerns visshet, och han erkände uppriktigt inför de församlade prästerna och rådsherrarna, att Jesus hade förklarat lagen rätt. Den lagkloke hade fått djupare och mera omfattande begrepp om de grundprinciper, som Guds heliga bud vilade på, en han någonsin förut hade haft, och han besvarade Jesu ord med oförställd uppriktighet: ”Mästare, du sade i sanning rätt, att han är en och att ingen annan är utom honom, och att älska honom av allt sitt hjärta och av allt sitt förstånd och av all sin själ och av all sin kraft och att älska sin nästa såsom sig själv, det är mer än alla brännoffren och de andra offren.” (Mark. 12: 32, 33) Här var en farise, som hade något begrepp om, varuti sann religion bestå, att den inte utgöres av utvärtes ceremonier och fåsäng prakt, utan i ödmjuk lydnad och kärlek till Gud och oegennyttig kärlek till nästan. Den beredvillighet, varmed den lagkloke erkände, att Jesu framställning var rätt, och det tydliga och bestämda svar, som han gav i folkets åhörande, uppenbarade en helt olika and mot den, som prästerna och rådsherrarna hade visat.