”. . . de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar.” {Vers 25.} Den vissnade lagerbladskransen jämförs här med den blivande ärans och härlighetens kronor, som tilldelas den, som avgår med segern i den kristna löptävlingen, och blir vinnare i det andliga kriget. Det får inte förekomma någon falnande iver, inga skälvande steg, eljest är ansträngningarna förgäves. Tävlingslöparna tog alltid sina avslutande steg med plågsam ansträngning, för att hålla farten uppe. Likadant förhåller det sig med den kristne, när han närmar sig målet: Då måste han satsa hårdare, än under sin första tid som troende.