Dessa näpsande tillrättavisningar vägrade Nasarets judar att höra, ehuru de framfördes av Himmelens Majestät. Men de hade endast ett ögonblick tidigare varit åhöra vittnen till de nådiga ord, som utgick från Hans läppar; Guds Ande talade till deras hjärtan; men så snart, som deras vandel ifrågasattes - vid den första antydan om, att personer i andra folk faktiskt var mera värda Guds gunst, än de själva - greps dessa stolta och icke-troende judar av ursinnigt raseri. De skulle ha berövat Guds Son livet, om inte änglar hade gått emellan och värnat Honom. Dessa människor från Nasaret visade samma anda mot Kristus, som deras förfäder hade visat mot Elia. Förblindade av Satan, såg de inte Guds Sons gudomliga karaktär, ej heller uppskattade de sanningen och renheten i Hans undervisning.