Uppmuntra dem, som håller på att lära sig
Det är en religiös plikt för varje kristen flicka och kvinna att genast lära sig att laga gott, väldoftande och lätt bröd av fullkornsvetemjöl. Mödrar borde ta döttrarna med sig i köket när de är små och undervisa dem i konsten att laga mat. Modern kan inte förvänta sig att döttrarna ska förstå hushållningens mysterier, utan undervisning. Hon borde visa dem tåligt och kärleksfullt och göra arbetet så trevligt hon kan, genom sitt glada ansikte och uppmuntrande ord. Om de gör fel både en, två eller tre gånger så kritisera inte. De känner sig redan missmodiga och frestade att säga: ”Det är ingen idé. Jag klarar det inte.” Detta är inte rätt tillfälle att kritisera. Det försvagar bara deras vilja. De behöver sporras med uppmuntrande, glada och optimistiska ord, som:”Tänk inte på de fel du har gjort. Du håller på att lära dig och måste räkna med att göra misstag. Försök igen. Koncentrera dig på vad du gör. Var mycket noga. Då kommer du att lyckas.” Många mödrar inser inte hur viktig denna sorts kunskap är, och hellre än att göra sig besvär och bekymmer med att instruera sina barn och ha tålamod med deras fel och misstag medan de håller på att lära sig, föredrar de att göra allting själva. Och när deras döttrar misslyckas i sina ansträngningar, skickar mödrarna iväg dem med orden: ”Det är meningslöst. Du klarar varken det ena eller andra. Du är mer till besvär och i vägen, än till hjälp för mig.” På det sättet avvisar hon döttrarnas första försök att lära sig, och det första misslyckandet gör att deras intresse och iver svalnar till den grad att de drar sig för att försöka igen. De vill hellre sy, sticka eller städa – vad som helst, utom att laga mat. Det är till stor del moderns fel. Hon borde tålmodigt ha instruerat dem, så att de genom övning hade skaffat sig erfarenhet som skulle ha gjort att de inte kände sig så tafatta, och rått bot på deras oerfarna och oskickliga rörelser. Vittnesbörd för församlingen 1:681, 1868