Under tiden kände vi oss ledsna för Dig och (176) Din fru. Ni har båda erhållit stort ljus och omfattande fördelar, ändå ställde Ni Er till fiendens förfogande i skenet av ljus och tillfällen samt förmåner. Icke desto mindre sörjde vi verkligen för Dig och henne. Vi föreställde oss, att vi var i Din belägenhet och undrade, hur vi skulle ha reagerat. Att en gång ha verkat för saken och sedan skjutas åt sidan, utan att kunna delta, verkade vara för hemskt. Vi trodde, att Du hade ångrat Dig. Vi bad av all kraft för Dig, och i en dröm framställdes Ditt fall för mig.