Under sex månader förmörkades inte mitt sinne av en enda skugga. Jag försummade heller inte någon plikt som jag var medveten om. Hela min strävan gick ut på att göra Guds vilja och hålla Jesus och himlen i tankarna hela tiden. Jag var förvånad och hänförd över den klara syn på försoningen och Kristi verk som nu framställdes för mig. Jag ska inte försöka förklara ytterligare hur jag tänkte. Det räcker att jag säger att det gamla var förbi och att allt hade blivit nytt. Inte ett moln skymde min fullkomliga lycka. Jag längtade efter att berätta historien om Jesus kärlek, men kände ingen lust att ge mig in i vardagliga samtal med någon. Mitt hjärta var så fyllt av kärlek till Gud och den frid som övergår allt förstånd att jag älskade att ägna mig åt eftertanke och bön.