Syster K:s förflutna har inte varit av det slaget att hennes erfarenhet skulle kunna vara till välsignelse för andra. Hon har inte levt upp till den övertygelse om plikt som hon har. Hon har gjort våld på sitt samvete alltför många gånger. Hon har sökt efter njutning och hennes liv har riktats in på fåfänga, lättsinne och mode inför det sanningens ljus som har lyst på hennes stig. Hon kände till vägen men brydde sig inte om att gå den. Herren gav syster K ett vittnesbörd som innehöll varning och tillrättavisning. Hon trodde på vittnesbördet och skilde sig från den grupp människor som älskar njutning mer än Gud. När hon sedan såg sitt förflutna, så fyllt av försummelser och fel, gav hon efter för otro och en dysterhet som höll i sig. Förtvivlan bredde sina mörka vingar över henne. Hennes äktenskap med bror K ändrade tingens tillstånd något, men sedan dess har hon tidvis varit mycket beklämd och modfälld.