Johannes förklarade för lärarna i Israel att deras högmod, deras egoism och grymhet visade att de var ett släkte av huggormar, en dödlig förbannelse för folket, snarare än Abrahams lydiga och rättfärdiga barn. Med tanke på det ljus som de hade tagit emot från Gud var de till och med sämre än de andra folken. Själva ansåg de att de stod högt över dem. De hade glömt den klippa ur vilken de var uthuggna och gruvan ur vilken de hade framhämtats. (Jes.51:1.) Gud var inte beroende av dem för att fullfölja sina syften. På samma sätt som han hade kallat Abraham ut från ett annat folk så skulle han kalla andra att utföra hans uppdrag. Deras hjärtan kanske nu föreföll lika livlösa som öknens stenar, men hans Ande kunde väcka dem till liv för att göra hans vilja och ta emot fullbordandet av hans löfte.