För tredje gången förnekad
För andra gången riktades uppmärksamheten mot honom. Han blev åter beskylld för att vara en av dem som hade följt Jesus. Han förklarade nu med en ed: "Jag känner icke den mannen." Han hade åter fått ett tillfälle. En timme senare kom en av översteprästens tjänare, en nära släkting till den man som Petrus hade huggit örat av, fram till honom och frågade honom: "Såg jag icke själv att du var med honom i örtagården?" "Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju." Detta fick Petrus att gripas av raseri. Jesu apostlar var kända för sitt rena tal. Men för att helt föra sina utfrågare bakom ljuset och rättfärdiga sitt påtagna beteende förnekade Petrus nu sin Mästare med eder och svordomar. Återigen hördes tuppen gala. Petrus hörde den nu och han kom ihåg Jesu ord: "Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig." – Mark. 14:30. Medan ännu de lumpna ederna hördes från Petrus och tuppens galande ännu gav eko i hans öron, vände Frälsaren sig bort från domarna med deras rynkade pannor och såg med öppen blick på sin arme apostel. Samtidigt drogs Petrus' blick mot Mästaren. I detta milda ansikte såg han uttryck för djup medkänsla och sorg, men någon vrede såg han inte där.